De sover på strömgatan…..

Etiketter

,

Att vara Sjuksköterska och landstingspolitiker har sina fördelar men är samtidigt något som kan dela mig. Politikens vardag innefattar att prioritera och fördela inom en viss budgetram. Att i detta finna balansen mellan Sjuksköterska och politiker är inte lätt när jag ser hur mina kollegor har det på sitt arbete och hur patienterna drabbas av detta. Samtidigt tror jag inte att min delade roll som Sjuksköterska och politiker enbart är splittrande för mig utan den ställer även till det för landstingets politiska majoritet. Det finns nu helt plötsligt en politiker med insikt om sjukvårdens vardag, som inte tillhör majoriteten.

Den 4 Juli skrev jag en debattartikel om personalsituationen inom sjukvården i Kalmar och om hur jag vill förbättra den. Vi ser hur sjuktalen ökar och då måste vi politiker reagera och agera. Det bästa för sjukvården är en välmående, stabil personalgrupp där erfarenheter byts mellan van och ny personal i det vardagliga arbetet. Tyvärr ser vi att den höga belastningen på vissa avdelningar gjort att personalgruppen består av relativt ny personal på grund av sjukskrivning och uppsägning. Jag vill inte måla upp en skräckbild av sjukvården. Tvärt om är det en fantastisk sjukvård som bedrivs med gott engagemang men många gånger på grund av osjälviskt handlande från personalen.

I min debattartikel efterfrågade jag, till att börja med, några enkla åtgärder för att förbättra personalens situation. I min egen fantasi inbillade jag mig att Anders Henriksson (S), Lena Segerberg (S), Linda Fleetwood (V) och Jessica Rydell (MP) skulle svara, ta till sig min erfarenhet och då agera som politiker. Jag kunde inte haft mer fel. Jag får helt enkelt inse att mina dubbla roller, som Sjuksköterska och politiker, inte enbart kan besvära mig själv utan även majoritetens politiker.

Mina åtgärder innefattar rent av ett ökat antal av alla personalgrupper, precis det som IVO (inspektionen för vård och omsorg) efterfrågade. Jag skrev ”Alla ska kunna ta lunch, ingen ska behöva jobba dubbelpass, läkare ska alltid ha en bakjour, alla avdelningar bör ha en undersköterska nattetid.”. Sedan tidigare har jag även efterfrågat ett blocköverskridande samtal i just frågan kring personalsituation då frågan är så viktig och akut.

Landstingsmajoriteten berättar idag i tidningen om sina satsningar på sjukvården i länet. Kostnaderna för inhyrd personal skall halveras, från 100 miljoner till 50 miljoner. Jag tycker det är bra att majoriteten landat i att en lösning på problemet är att ge nyanställd personal tillsvidareanställning med heltidstjänster, det tror jag lockar många. Dock är det som så att en tillsvidaretjänst är inte det första du får på sjukhuset, utan du erbjuds ett långt vikariat med låg tjänstgöringsgrad.

Jag tror snarare att vi har en tid väntande med ökade kostnader för inhyrd personal. För att minska den kostnaden gäller det inte bara att den enskilde anställde får bättre lön och heltid. Arbetsmiljön är en helhet där en Sjuksköterska är lika beroende av att läkaren och undersköterskan känner att deras arbetsdag går ihop som sin egen. Vård är ett teamarbete där allas arbete integreras i varandra och påverkas av varandra. Därför måste en helhetsöversyn göras.

  • Anställningarna måste ses över. Kan personal med vikariat få tillsvidareanställningar med önskad tjänstgöringsgrad?
  • Är personaltätheten tillräcklig? Kan alla ta sina raster, lunch/middag? Hur mycket övertid jobbar personalen?
  • Hur ser jourverksamheten ut för läkarna? Har alla tillgång till bakjour mm?

Idag hoppar många i personalen över sina raster och kommer inte hem i tid pga hög arbetsbelastning. Många nyutexaminerade har vikariat med låg tjänstgöringsgrad. Det är också viktigt att se över behovet av bakjourer även för de mest erfarna läkarna. Sjukvårdens bemanning är en av framtidens svåra utmaningar, klarar vi inte den klarar vi inte vården.

Har vi tur vaknar politikerna på Strömgatan, men mina förhoppningar är inte allt för stora.

 

Eric Dicksson

Landstingspolitiker för Kristdemokraterna

Ordförande Kristdemokraterna Kalmar

 

Förenkla och förminska inte vårdens komplexitet

Den senaste tidens storm kring samvetsfrihet har skapat en olycklig vinkel på vårdens komplexa etiska dilemman. Jag är besviken på mina alliansvänner inom Folkpartiet, Björn Brändewall och Pierre Edström för att de genom oseriös argumentation försöker skapa politiska poäng. Vårdens komplexa etiska dilemman är inget man varken ska eller kan förenkla, detta gör Björn och Pierre med sin argumentation.

Kristdemokraterna är inte för en lagstiftning kring samvetsfrihet, dock anser vi att det är viktigt att man som anställda kan i samtal med arbetsgivaren diskutera etiska dilemman och eventuellt, av samvetsmässiga skäl, inte behöva utföra vissa uppgifter. Detta är inget som enbart är vigt åt aborter, vårdens svåra etiska dilemman är så många fler än så. I min roll som Sjuksköterska möter jag svåra etiska situationer. Många av dem hade jag inte tänkt att jag skulle möta då jag valde att utbilda mig till Sjuksköterska. Det finns uppgifter jag helst inte utför, om jag verkligen inte måste. Dessa uppgifter är inte abort, då jag inte är Barnmorska utan Intensivvårdssjuksköterska, men det har aldrig och kommer aldrig att inskränka på patienternas rätt till vård.

I diskussionen om samvetsfrihet kommer oftast ord som ”arbetsvägran” fram, argument som säger att patienten blir kränkt eller inte får till fullo den vård patienten har rätt till. Varje dag, 365 dagar om året, gör vi inom sjukvården övervägningar om vad som är rätt eller fel, etiskt eller inte etiskt utan att patienten blir kränkt eller att dennes rätt till vård inskränkts. Därav blir jag mycket besviken på alliansvännerna inom Folkpartiet, då man tror att ett jobb inom sjukvården är som vilket jobb som helst, att vi som vårdpersonal alltid är på topp och aldrig tycker att uppgifter vi utför är oetiska. Debatten om vårdens etiska ställningstagande, om samvetsfrihet, måste få en bredare och mer seriös vinkel. Detta handlar inte bara om abort, långt där ifrån. Jag vet många liberaler som skriker högt efter eutanasi, dödshjälp, och vi är påväg mot en liberalisering i denna fråga. Om den tiden kommer, då eutanasi blir lagligt, så hoppas jag att min arbetsgivare har respekt för min övertygelse om att eutanasi inte är etiskt försvarbart och att jag inte blir tvingad att utföra eller medverka vid eutanasi. För att återkomma till aborter, då det var det ämnet som lyftes i frågan om samvetsfrihet, så har barnmorskor runt om i landet tidigare problematiserat t.ex. de sena aborternas etiska komplexitet då det aborterade fostret, vid enstaka fall, fortsatt lever en tid efter aborten. I de fall som media uppmärksammat har fostret andats och kämpat för livet under cirka 15 minuter efter aborten. Dessa foster har varit runt vecka 18 och jag förstår barnmorskornas vemod inför detta och deras känsla för att dessa situationer är etiskt svåra. Detta måste få diskuteras utan att man blir anklagad för abortmotstånd, det handlar inte om det, det handlar om att vi alla är levande kännande människor med ett samvete som ibland blir tyngt av etiskt svåra situationer.

För mig som politiker och kristdemokrat är det viktigt att värderingsfrågor diskuteras öppet och livligt. Jag har djup respekt för personer som i sitt arbete inom sjukvården finner vissa arbetsuppgifter etiskt svåra och har en önskan om att diskutera detta och ibland avstå ifrån att utföra dessa uppgifter. Dock vill jag vara tydlig med att patientens rätt till vård aldrig får inskränkas, att jag och kristdemokraterna tydligt står bakom svensk abortlagstiftning men att etiska dilemman inom vården aldrig får förminskas eller förenklas, det är inte värdigt.

Hårdare straff – för en rättspolitik med rättvisan i fokus

För att den som utsätts för brott ska kunna känna att rättvisa skipas måste straffen stå i bättre proportion till den kränkning som brottsoffret utsätts för. Därför arbetar vi för hårdare straff för vålds- och sexualbrott

Straff som följer på brott ska alltid ta utgångspunkt i den kränkning som brottet innebär för brottsoffret och brottets allvar. Från samhällets sida ska det vara tydligt, att begå brott är fel och den som begår brott skall rättvist straffas därefter. För att den som utsätts för brott ska kunna känna att rättvisa skipas måste straffen stå i bättre proportion till den kränkning som brottsoffret utsätts för. Därför arbetar vi för hårdare straff för vålds- och sexualbrott. I dagens rättssystem finns dessutom en rad oförsvarliga ”straffrabatter” och förmildrande omständigheter. Dessa ”rabatter” tar sin utgångspunkt från gärningsmannens situation, inte brottsoffrets. Att en brottsling exempelvis kan få ett lägre straff bara av det faktum att gärningsmannen skadar sig fysiskt i samband med brott eller blivit av med jobbet på grund av sin brottslighet är inte rimligt. Straffet ska utgå ifrån den kränkning brottsoffret utsatts för, inte utifrån eventuella bieffekter gärningsmannen kan drabbas av genom sin brottslighet. Fler ”straffrabatter” och förmildrande omständigheter som finns idag står i konflikt med vår utgångspunkt om att straffet ska stå i proportion med den kränkning brottsoffret utsatts för och vi anser därför att de måste ses över.

På grund av de straffrabatter som idag finns i svenskt rättssystem är inte miniminivåerna det ringaste straffet en gärningsman kan dömas till. Miniminivån för grov våldtäkt, 4 års fängelse, blir exempelvis automatiskt 2 års fängelse om gärningsmannen är 18 istället för 21 år. Det beror på den så kallade ”ungdomsrabatten”. Straffet kan också bli lägre om brottet utfördes för lång tid sedan. Ett grovt brott, en grov våldtäkt, blir dock inte mindre grov bara för att gärningsmannen råkar vara 18 år och inte 21 år eller för att lång tid har passerat sedan det begicks. En artonåring i Dalarna dömdes för våldtäkt på en ung kvinna och fick ett års fängelse trots att minimistraffet för våldtäkt egentligen är två år. I ett annat exempel begick en artonårig misstänkt serievåldtäktsman något som polisen efteråt kallade för ”en ovanligt grov våldtäkt” i Hässelby. Gärningsmannen dömdes dock endast till ett straff motsvarande två års fängelse på grund av straffrabatten. Dagens så kallade mängdrabatt är också problematisk. Det är viktigt att varje enskilt brott ska ligga till grund för det samlade straffvärdet och vi i KDU menar att varje brott i högre grad än idag ska påverka straffets utformning och längd.

Ovan nämnda straffrabatter är moraliskt förkastliga och måste bort samtidigt som minimistraffen för vålds- och sexualbrott måste skärpas för att åstadkomma hårdare straff för vålds- och sexualbrott. Så får vi en rättspolitik med rättvisan i fokus.

Christian Carlsson

Vice ordförande för KDU Sverige

Eric Dicksson

KDU Kalmar

Ordförande för Kristdemokraterna i Kalmar

Igår hade Kristdemokraterna i Kalmar årsmöte. Årsmötet gav mig det stora förtroendet att få bli ordförande. Jag är tacksam för förtroendet, det ska bli spännande med ett nytt uppdrag inom partiet i denna spännande tid. Årsmötet gav även Margreth Johansson förtroendet till att bli vice ordförande. Inbjuden gäst för kvällen var Kristdemokraternas yngste riksdagsledamot, Andreas Carlsson.

Partiet står inför en spännande tid. Att få möjligheten till ett nytt spännande uppdrag inom partiet nu i denna avgörande tid för partiet känns väldigt roligt men också lite nervöst. Valrörelsen 2018 har redan börjat och vi kristdemokrater måste bättre förklara för människor varför just Kristdemokraterna är deras parti. Partiet har svårt att nå ut i vissa frågor och här måste vi bli bättre på att förklara vår politik, exempel på sådana områden är miljö, jämställdhet men också typiskt konservativa hjärtefrågor som rättspolitiken.
Vår partiledare har precis valt att kliva åt sidan och vi ska välja ny partiledare men också helt ny partistyrelse. Partiet har nu chans att inta en ny riktning, ska vi hålla oss i Hägglunds fåra eller ska vi vika av åt höger/vänster? Kristdemokraterna är ett värdeorienterat parti. Ideologi och värderingar har alltid varit viktigt för oss och detta får vi inte glömma i dessa tider. En ny partiledare handlar inte bara om just en ny partiledare utan även vilken inriktning vårt parti ska ta. Jag har min självklara partiledarkandidat klar för mig, men väljer att lyssna in Kalmars medlemmar först.
Under årsmötet lämnade jag in tre motioner. Partiet kommer under hösten ha ett riksting. Till rikstinget kan vi medlemmar lämna in motioner som, om rikstinget så beslutar, blir Kristdemokraternas politik. Detta är mina bidrag till Rikstinget:

Inför en lagstiftning om hedersbrott!
I Sverige drabbas årligen tusentals barn och ungdomar av hedersrelaterat våld och förtryck. En rapport från Stockholms stad visar att en av tio flickor i Stockholm lever med hedersrelaterat förtryck i hemmet. Det framgår att 18 procent av flickorna och 13 procent av pojkarna i undersökningen till exempel har inskränkningar när det gäller det framtida valet av äktenskapspartner. Samtidigt är mörkertalet stort. Idag finns tyvärr ingen lagstiftning om hedersbrott vilket innebär att brottsoffer, som oftast är kvinnor men även män och HBTQ-personer, inte får en rättvis prövning men inte heller upprättelse.
Läs mer om motionen här – Lagstiftning om hedersbrott

Medborgarskapet – införande av prövotid
Att ge en människa ett svenskt medborgarskap är från samhället ett stort förtroende, med detta förtroende kommer stor frihet, men med stor frihet kommer också stort ansvar. Därmed tycker jag att vi bör uppvärdera medborgarskapet genom att införa en prövotid. Detta innebär att du har ditt medborgarskap på prov, under t.ex. 5 år. Om grov brottslighet begås under prövotiden kommer medborgaskapet att dras tillbaka och utvisning ske som påföljd. I detta fall bör grov brottslighet anses vara brott där påföljden är 6 månaders fängelse eller mer. Vid sådan brottslighet har det givna förtroendet brutits och myndigheter skall kunna dra tillbaka medborgarskapet. Efter dessa 5 års prövotid kommer medborgarskapet tilldelas permanent och personen blir fullt ut svensk medborgare.
Läs mer om motionen här – Medborgarskapet – införande av prövotid

Värnskatten – den tillfälliga skatten
Värnskatten infördes 1995, en åtgärd för att rädda de offentliga finanserna. Skatten var tänkt att vara en tillfällig skatt men har kommit att bli permanent. Skatten ger relativt liten intäkt men har en kraftigt negativ verkan på hur mycket folk väljer att arbeta. Att utbilda sig eller att jobba mycket skall inte straffa sig, det måste löna sig.

Medborgarskapet – införande av prövotid

Att få ett svenskt medborgarskap är något stort. Medborgarskapet är ett förtroende vi ger människor och detta förtroende bör bäras med stolthet och värnas. Att Sverige har en generös invandringspolitik är något jag som Kristdemokrat är mycket stolt över, jag är stolt över att vara svensk och att jag bor i ett öppet, fritt och tolerant mångkulturellt samhälle.
Men vad händer med det öppna, fria och toleranta när någon utsätter mig för brott? Misshandel, inbrott eller annan kränkning? Då inskränks min frihet. Det öppna samhälle vi lever i blir något mer slutet. Vi har idag i Sverige lagar och regler som ska följas, görs inte detta ska detta få kännbara konsekvenser.
Att ge en människa ett svenskt medborgarskap är från samhället ett stort förtroende, med detta förtroende kommer stor frihet, men med stor frihet kommer också stort ansvar. Därmed tycker jag att vi bör uppvärdera medborgarskapet genom att införa en prövotid. Detta innebär att du har ditt medborgarskap på prov, under t.ex. 5 år. Om grov brottslighet begås under prövotiden kommer medborgaskapet att dras tillbaka och utvisning ske som påföljd. I detta fall bör grov brottslighet anses vara brott där påföljden är 6 månaders fängelse eller mer. Vid sådan brottslighet har det givna förtroendet brutits och myndigheter skall kunna dra tillbaka medborgarskapet. Efter dessa 5 års prövotid kommer medborgarskapet tilldelas permanent och personen blir fullt ut svensk medborgare.
Motionens intention är inte att på något sätt inskränka personers rättigheter under prövotiden, personen skall omfattas av samma rättigheter och skyldigheter som en fullt ut svensk medborgare.

Med hänsyn till ovanstående föreslår jag:
Att en prövotid på 5 år införs för svenskt medborgarskap där medborgarskapet kan dras tillbaka under denna prövotid om personen begår brott där påföljden är 6 månaders fängelse eller mer.

Eric Dicksson
Kalmar den 15 januari 2015

Inför en lagstiftning om hedersbrott!

Hedersrelaterat brott utgör grova kränkningar av mänskliga rättigheter och brott mot internationell lagstiftning (FN:s kvinnokonvention). Förekomsten av dessa brott hamnar utanför brottsstatistiken och mörkertalet är stort. Enligt Brottsförebyggande Rådet görs 300 anmälningar till polisen i detta ärende per år. Förutom mord pressas barn och vuxna i en hederskontext till andra hedersbrott men även till tvångs- och barnäktenskap.
I Sverige drabbas årligen tusentals barn och ungdomar av hedersrelaterat våld och förtryck. En rapport från Stockholms stad visar att en av tio flickor i Stockholm lever med hedersrelaterat förtryck i hemmet. Det framgår att 18 procent av flickorna och 13 procent av pojkarna i undersökningen till exempel har inskränkningar när det gäller det framtida valet av äktenskapspartner. Samtidigt är mörkertalet stort. Idag finns tyvärr ingen lagstiftning om hedersbrott vilket innebär att brottsoffer, som oftast är kvinnor men även män och HBTQ-personer, inte får en rättvis prövning men inte heller upprättelse.
Utan särreglering om hedersbrott bedöms brotten på samma sätt som andra våldsbrott och påföljden bestäms i enlighet med respektive brotts straffvärde och straffskala. Skillnaderna mellan ett vanligt brott och ett hedersbrott är dock stora. Några skillnader är att hedersbrott begås med motiv att återupprätta familjens förlorade heder, till skillnad från vanliga brott där heder i denna bemärkelse inte har någon betydelse.
En lagstiftning om hedersbrott skulle vara en tydlig markering från samhället att detta inte är acceptabelt, det skulle underlätta polisens arbete samt ha en förebyggande konsekvens genom en avskräckande effekt. Denna uppfattning delas av advokatbyrån Elisabeth Fritz och riksorganisationen Glöm aldrig Pela och Fadime (GAPF) som är specialiserade på hedersbrott.

Med hänvisning till ovanstående yrkar jag att Rikstinget ger Kristdemokraterna i uppdrag att verka för:
att en lagstiftning införs som särreglerar hedersbrott i brottsbalken.

Kalmar 2014-02-15
Eric Dicksson
Kristdemokraterna Kalmar

Inför en lagstiftning om hedersbrott!

Hedersrelaterat brott utgör grova kränkningar av mänskliga rättigheter och brott mot internationell lagstiftning (FN:s kvinnokonvention). Förekomsten av dessa brott hamnar utanför brottsstatistiken och mörkertalet är stort. Enligt Brottsförebyggande Rådet görs 300 anmälningar till polisen i detta ärende per år.
Idag finns tyvärr ingen lagstiftning om hedersbrott vilket innebär att brottsoffer, som oftast är kvinnor men även män och HBTQ-personer, inte får en rättvis prövning men inte heller upprättelse.
En lagstiftning om hedersbrott skulle vara en tydlig markering från samhället att detta inte är acceptabelt, det skulle underlätta polisens arbete samt ha en förebyggande konsekvens genom en avskräckande effekt. Denna uppfattning delas av advokatbyrån Elisabeth Massi Fritz och riksorganisationen Glöm aldrig Pela och Fadime (GAPF) som är specialiserade på hedersbrott.

Med anledning av detta anser jag:

Att en lagstiftning införs som särreglerar hedersbrott i brottsbalken

Sverige – Vad har ni gjort?

Stefan Löfven sa igår att valresultatet visade på att svenska folket ville se förändring. Den förändring svenska folket ville se handlar inte om att de vill se Socialdemokraterna i regeringsställning. Vänsterpartierna står stilla och ökar inget mot 2010 års val. Alla partier och block är idag förlorare, förutom Sverigedemokraterna. Detta måste vi alla partier ta med oss och diskutera internt inom våra partier.

Men svenska folket, vad har ni gjort? Jo, ni har skapat ett politiskt kaos.
Alliansen är det enda regeringsalternativ som kan ta Sverige framåt. Vi har med trygghet styrt Sverige genom vår tids värsta finanskris, och detta med väldigt gott resultat. Jag måste säga att Fredrik Reinfeldt är en av vår tids bästa statsministrar och vi har haft Europas bästa finansminister.

Valresultatet är som det är och det har vi fått genom en demokratisk process där alla har en röst. Valresultatet får jag tycka vad jag vill om men det måste vi helt klart acceptera och förhålla oss till. Till alla er som tänkt att rösta på ett borgligt parti men valt Sverigedemokraterna istället vill jag bara berätta att ni just nu satt Miljöpartiet i regeringsställning, grattis! Valresultatet måste vi som sagt förhålla oss till och vi inom de olika partierna i Sveriges riksdag måste fundera över varför Sverigedemokraterna har ökat och vinner mark.

Sverige har nu börjat vandra in i en tid av politiskt kaos. Stefan Löfven ser inte ut att kunna komma överens med Vänsterpartiet om ett regeringsalternativ. Det innebär att Alliansen är det största regeringsalternativet, om än i yttersta minoritet. Alternativet omval ligger inte långt borta.

De närmsta veckorna och månaderna kommer att sätta Socialdemokraterna på prov och Sverige. Svenska folket – orons tid är nu kommen.

Dags att ta den psykiska ohälsan på allvar!

För andra året i rad ser vi en ökning av självmorden i Sverige. Störst är ökningen bland unga i åldrarna 15-24 och antalet unga som tar sitt liv har inte varit så här många sedan 1989. Arbetet med att minska antalet självmordsförsök bland unga är ett komplext arbete som innefattar kommun, landsting, stat och civilsamhället. Vi måsta alla hjälpas åt. När en person söker psykiatrin eller annan vårdinstans med tankar eller planer på självmord måste vi agera och hjälpa denna person, vi kanske bara har en chans att rädda ett liv.

Psykisk ohälsa hos barn och unga kan i många fall vara ett stort hinder i barns och ungas personliga utveckling och deras möjligheter till etablering i samhället. Vuxna med allvarlig psykisk ohälsa har många gånger haft kontakt med socialtjänsten eller barn- och ungdomspsykiatrin under tonåren. Det har visat sig att de erbjudna insatserna inte har gett dem och deras familjer tillräcklig hjälp att vända en negativ utveckling. Det finns stora vinster med att så tidigt som möjligt identifiera och med effektiva metoder behandla psykisk ohälsa hos barn och unga. Tidiga insatser vid psykisk ohälsa förutsätter att tecken på problem uppmärksammas tidigt. Två grundläggande förutsättningar för detta är att det finns god kompetens bland dem som träffar barn och unga att känna igen tidiga tecken på psykisk ohälsa och att det finns god tillgänglighet till bedömning, utredning och behandling när det är nödvändigt. Det gäller både vård- och stödinsatser på specialistnivå och i första linjen (t.ex. på barn- och mödravårdscentralerna, i primärvården och inom elevhälsan). Från kristdemokraternas sida i landstinget har vi länge krävt satsningar på första linjens psykiatri men tyvärr har inte frågan prioriterats av de S-ledda landstingsmajoriteten så inget har hänt.

 

Att stödja familjer och föräldrars möjligheter att vara närvarande i sina barns liv tror vi är en av de viktigaste åtgärderna för att främja psykisk hälsa hos barn och unga. Liksom att satsa på förbättrad kvalitet inom barnomsorg och skola. Därför behöver vi i förebyggande syfte stärka de strukturer och gemenskaper som våra barn och unga finns i, såsom familj och skola, och underlätta etablering på arbetsmarknaden. Men vi behöver också stärka tillgången till vård för de unga som drabbas av psykisk ohälsa.

 

Den psykiska ohälsan är ett allvarligt problem som måste prioriteras här och nu. Selma Lagerlöf sa en gång ”Att rädda barn är att rädda framtiden”. Dagens barn och unga är framtiden och det gäller att vi inte sviker dem utan ställer oss på deras sida. Det är dags att ta den psykiska ohälsan på allvar och ge barn och unga det stöd de behöver för att vilja och orka försätta att leva.

Därför måste vi:

 

  • Utveckla och förbättra tillgängligheten till den första linjens psykiatri och den specialiserade barn- och ungdomspsykiatrin.

 

  • Intensifiera arbetet mot självskadebeteende, självmordsförsök och självmord hos barn och unga.

 

  • Bidra till samverkan och samordning mellan huvudmännen vid insatser riktade till barn och unga med psykisk ohälsa samt komplexa sjukdomstillstånd och funktionsnedsättningar

 

 

Landsbygds- och jordbrukspolitik

Kristdemokraterna vill bevara den jordbruksareal som vi har i Sverige. Den är viktig för den framtida livsmedelsförsörjningen. Jordbruket har också en central betydelse för en levande landsbygd och öppna landskap.

Jordbruksmark trängs idag undan på många håll till följd av vägbyggen och expansion av tätorter. För att bemöta denna utveckling krävs att jordbruksmarkens värde uppvärderas i kommunernas planprocesser. Det bör till exempel vara möjligt att skapa reservat för jordbruksmark i en detaljplan. Dessutom bör länsstyrelserna ges ökade möjligheter att invända mot översiktsplaner som hotar jordbrukets intressen. Om dessa åtgärder inte räcker till bör det införas en möjlighet att klassa vissa områden som riksintresse för jordbruket.

I en internationell jämförelse har Sverige en bra djurskyddslagstiftning. Detta är givetvis bra men medför samtidigt att djuruppfödare i Sverige har högre kostnader än sina konkurrenter i andra länder. Därigenom kan bönderna i vissa andra länder, till följd av lägre djurskyddskrav, sälja sina produkter till ett lägre pris.
För att svenska bönder inte ska missgynnas är det viktigt att djurskyddslagstiftningen harmoniseras inom EU genom att EU-kraven skärps. Strävan måste vara att svenska bestämmelser på djurskyddsområdet ska tjäna som vägledning för arbetet inom EU.

Vår utgångspunkt är att man ska kunna bo och arbeta i hela Sverige. En god offentlig- och privat service är en förutsättning för en levande landsbygd. Små- och medelstora företag, ofta inom jord- och skogsbruk, är basen för landsbygdens ekonomi. Inom flera områden försämras idag landsbygdens förutsättningar att utvecklas i jämförelse med tätorter och storstadsregioner. Om inte trenden vänder blir Sverige allt mer ett stadssamhälle och landsbygdsresurserna går förlorade. Det skulle få stora negativa konsekvenser för vårt land. Kristdemokraterna vill vända den negativa trenden som landsbygden befinner sig i. Vi vill ha en levande landsbygd där människor i alla åldrar lever och verkar i hela Sverige. Det är en miljö där mångfalden av människor och natur tas tillvara och där grupper, företag och föreningar utvecklas. En levande landsbygd tryggar en socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbar utveckling. En levande landsbygd bygger på ett naturligt beroende och ett ständigt ömsesidigt utbyte mellan stad och land.

Kristdemokraterna vill:

– Skapa goda konkurrensförhållanden där storskaliga och småskaliga produktionsformer kan leva sida vid sida med god lönsamhet.

– Uppvärdera jordbruksmarken i planprocessen.

– Förenkla regelverket för småskalig lokal produktion.

– Minska kostnaderna för tillsyn för de skötsamma producenterna genom att låta tillsynen vara riskbaserad.

– Stärka möjligheterna för kommuner och landsting att välja närproducerat inom sina verksamheter.

– Tillse att alla producenter inom EU lever upp till samma kvalitetskrav.

– Fortsätta reformeringen av EU:s jordbruks- politik, där lika villkor mellan medlemsländerna skall vara vägledande, samt att en mindre andel av EU-budgeten ska gå till jordbruk.

– Öka harmonieringen av djurskyddslagstiftningen på EU-nivå.

– Att EU ska främja investeringar för förbättrat djurskydd

– Öka de mindre (ofta lokala) leverantörernas andel av den upphandlade volymen genom mindre och enklare upphandlingsförfrågningar från kommuner och landsting.

– Att de ekonomiska ersättningar som staten betalar ut för rovdjursdödade tamdjur ska höjas.