Den senaste tidens storm kring samvetsfrihet har skapat en olycklig vinkel på vårdens komplexa etiska dilemman. Jag är besviken på mina alliansvänner inom Folkpartiet, Björn Brändewall och Pierre Edström för att de genom oseriös argumentation försöker skapa politiska poäng. Vårdens komplexa etiska dilemman är inget man varken ska eller kan förenkla, detta gör Björn och Pierre med sin argumentation.

Kristdemokraterna är inte för en lagstiftning kring samvetsfrihet, dock anser vi att det är viktigt att man som anställda kan i samtal med arbetsgivaren diskutera etiska dilemman och eventuellt, av samvetsmässiga skäl, inte behöva utföra vissa uppgifter. Detta är inget som enbart är vigt åt aborter, vårdens svåra etiska dilemman är så många fler än så. I min roll som Sjuksköterska möter jag svåra etiska situationer. Många av dem hade jag inte tänkt att jag skulle möta då jag valde att utbilda mig till Sjuksköterska. Det finns uppgifter jag helst inte utför, om jag verkligen inte måste. Dessa uppgifter är inte abort, då jag inte är Barnmorska utan Intensivvårdssjuksköterska, men det har aldrig och kommer aldrig att inskränka på patienternas rätt till vård.

I diskussionen om samvetsfrihet kommer oftast ord som ”arbetsvägran” fram, argument som säger att patienten blir kränkt eller inte får till fullo den vård patienten har rätt till. Varje dag, 365 dagar om året, gör vi inom sjukvården övervägningar om vad som är rätt eller fel, etiskt eller inte etiskt utan att patienten blir kränkt eller att dennes rätt till vård inskränkts. Därav blir jag mycket besviken på alliansvännerna inom Folkpartiet, då man tror att ett jobb inom sjukvården är som vilket jobb som helst, att vi som vårdpersonal alltid är på topp och aldrig tycker att uppgifter vi utför är oetiska. Debatten om vårdens etiska ställningstagande, om samvetsfrihet, måste få en bredare och mer seriös vinkel. Detta handlar inte bara om abort, långt där ifrån. Jag vet många liberaler som skriker högt efter eutanasi, dödshjälp, och vi är påväg mot en liberalisering i denna fråga. Om den tiden kommer, då eutanasi blir lagligt, så hoppas jag att min arbetsgivare har respekt för min övertygelse om att eutanasi inte är etiskt försvarbart och att jag inte blir tvingad att utföra eller medverka vid eutanasi. För att återkomma till aborter, då det var det ämnet som lyftes i frågan om samvetsfrihet, så har barnmorskor runt om i landet tidigare problematiserat t.ex. de sena aborternas etiska komplexitet då det aborterade fostret, vid enstaka fall, fortsatt lever en tid efter aborten. I de fall som media uppmärksammat har fostret andats och kämpat för livet under cirka 15 minuter efter aborten. Dessa foster har varit runt vecka 18 och jag förstår barnmorskornas vemod inför detta och deras känsla för att dessa situationer är etiskt svåra. Detta måste få diskuteras utan att man blir anklagad för abortmotstånd, det handlar inte om det, det handlar om att vi alla är levande kännande människor med ett samvete som ibland blir tyngt av etiskt svåra situationer.

För mig som politiker och kristdemokrat är det viktigt att värderingsfrågor diskuteras öppet och livligt. Jag har djup respekt för personer som i sitt arbete inom sjukvården finner vissa arbetsuppgifter etiskt svåra och har en önskan om att diskutera detta och ibland avstå ifrån att utföra dessa uppgifter. Dock vill jag vara tydlig med att patientens rätt till vård aldrig får inskränkas, att jag och kristdemokraterna tydligt står bakom svensk abortlagstiftning men att etiska dilemman inom vården aldrig får förminskas eller förenklas, det är inte värdigt.

Annonser